Lycka!

Lyckan som var när man fick äta tårta själv! 😍 



❤❤❤❤ 



Puuss / Frida 

1 år!

Idag blir Ida 1 helt år. Tiden har gått så himla fort och det har varit den bästa tiden i mitt liv!😊 

Våran vackra flicka 😍 

3 månader ❤

11 månader ❤


Jag älskar min vackra familj! 😍 

Idag kör vi på ett tredje och sista kalas, sen kan jag ladda upp lite bilder på presenter och på kalasen 😊 





Puuss / Frida 

Förlossningsberättelse

För 1 år sen idag! 


Den 27 maj 2015.
Vanlig kontroll hos barnmorskan kl 10. Vi var där och vi började gå igenom hur jag mådde och hon såg att jag var väldigt svullen av all vätska. Vi satt och prata om min yrsel, flimmer för ögonen och mitt illa mående på nätterna. Vi pratade i kanske 20 minuter till hon sa till mig att vi skulle göra ett urinprov, så jag gick och kissa i en mugg och hon tog stickan och kollade hur det såg ut. Stickan som skulle bli gul blev jätte grön, jag hade fått havandeskapsförgiftning. Detta var inte så bra vad det första jag fick höra, sen nämnde hon att jag kunde bli inlagd för dom ville ha mig under kontroll. Hon började ringa till en kollega som satt på BB i Linköping men får inte tag i henne just då så våran bm säger till oss att hon ringer mig när hon har pratat med hennes kollega.
Vi går därifrån och Patrik åker tillbaka till sitt jobb och jag ska åka och hämta upp Anna då vi skulle åka och glo i bråstorp, lagom när Anna sätter sig i min bil vid strax efter 10 ringer min telefon. Nervöst svarade jag och jag minns i stort sett allt hon sa men det jag minns mest är när hon säger, Bli inte stressad nu utan åk hem och ät lunch i lugn och ro och packa dina väskor för du kommer bli inlagd idag, du ska vara där klockan 2. Där var det bara att ringa Patrik så han fick komma hem igen och säga hejdå till Anna som just klivit in i bilen.
Hemma var vi spända och packade mer än vad vi behövde men jag visste inte hur länge jag skulle få ligga innan jag blev igångsatt.
Klockan 2 är vi inne i Linköping, jag blir undersökt och är öppen 1 cm. Dom skickade upp oss till BB där jag fick ett rum. Jag fick dela rum med en annan tjej som också hade havandeskapsförgiftning men hon var i vecka 38 och jag var bara i vecka 36 (35+2), dom tyckte det var lite förtidigt att bli igångsatt direkt så dom började prata med mig om att jag kunde bli kvar där tills det satte igång av sig själv om jag mådde bra, blev jag sämre skulle jag bli igångsatt.
Patrik stannade till ungefär 9 på kvällen innan han skulle åka hem utan mig. och jag som har så svårt att sova borta speciellt utan Patrik. Men Jag låg och små prata med den andra tjejen och vi hade massor saker gemensamt, det var så lätt att prata med henne trots att jag aldrig träffat henne. Så de kändes lugnt.
 
Natten mot 28 maj var inte bra. Jag fick ringa på klockan vid halv 2 och få medicin mot mitt illamående. Då hade jag endast sovit i en halvtimma. Men efter de somna jag från 2 - 6. Vid 6 kom dom in och ville ta lite blodtryck och så på mig. Sen somna jag om till 7 typ, Då gick jag och den andra tjejen och hämta oss lite frukost. Vid 8 kom Patrik tillbaka och det kändes som en lättnad, jag hade saknat honom så för jag var livrädd att få barn där utan honom.. haha löjlig som jag är. Vid 10 fick Patrik ringa på klockan för då låg jag och var ledsen, jag mådde inte alls bra, jag var yr och kände inte igen mig. Det var så otäck känsla så det kom en sköterska direkt och pratade med mig och då grät jag ännu mer så jag kunde knappt prata så hon hämtade en barnmorska som kom till mig och sa att jag blir flyttad ner till förlossningen och blir undersökt och igångsatt. Även om inte Ida var i fara så var jag det för mitt blodtryck hade blivit högre igen.
Vi kom ner till förlossningen ca klockan 10 och dom undersökte mig, jag var bara öppen 1 cm fortfarande.. Men dom valde att sätta igång mig ändå. Så klockan 11 den 28 maj sattes jag igång för att få barn. En väldigt konstig känsla att veta att idag eller i morgon har jag mitt barn fast det är beräknat om en månad. Dom första timmarna var väldigt lunga dom kom och tog prover och blodtryck och gav mig först 4 dropp i armarna. Efter 2 timmar satte dom in en katet och en grej som satt fast på idas huvud för att hålla koll på hennes puls då den där dosan på magen tappa kontakten hela tiden. Att sätta dit kateten gjorde ondare än att föda barn vad jag minns. Det var hemskt!
Vi fick ligga där och prata och vi spela spel på mobilerna skicka sms till nära och kära. Det var bara en evig väntan på att vattnet skulle gå eller att jag skulle få värkar. Vid 4 kommer det in en barnmorska som säger att vi ska ta hål på vatten, och det gjorde hon, jag hade förväntat mig hur mycket vatten som helst men vad jag märkte var det typ inget haha. Men och andra sidan såg jag inte heller. Efter hon tagit hål på vattnet så började små värkar komma som blev lite kraftigare, dom satte in ännu ett dropp i en arm men jag kommer inte ihåg vad det var mot. Vi låg där och vänta dom ställde in en typ tält säng till Patrik så han skulle kunna sova en stund, vilket han inte gjorde, knäppis! Vid halv 9 kom barnmorskan in och sa att jag borde ta epidural (ryggbedövning) men jag hade sagt att jag vill bara ha lustgas för jag hade hört så mycket om att man kunde bli förlamad i benen av den om dom sätter den fel så jag vägra! Men efter 3 tjat till under 3 timmar gav dom mig inget val, hon sa att jag kommer inte orka om jag inte tar den. Så jag fick inget val, så mellan 12 och halv 1 kom det in en stressad läkare (man) som skulle ta den där på mig och man måste sitta helt stilla så Patrik höll i mina ben och barnmorskan i min nacke och så stack han och jag skrek och börja gråta jag tyckte det gjorde så ont och så känner jag hur han rör med en slang inne i min rygg. USCH! Efter 1 timme känner jag att den bara fungerar på ena sidan, min första tanke han har satt den fel! så han kommer tillbaka och rör lite till på den och det hjälper inte. HAN HAR SATT DEN FEL! så dom låter den bara sitta kvar för det hjälper ju i alla fall på ena sidan. Barnmorskan kommer och kollar till mig 1 gång i timmen och vid 3 kommer hon och frågar om jag vill ha glass, så jag sitter där mitt i natten svullen, svintrött och har ont och äter glass. (Den bilden jag har därifrån tänker jag tyvärr inte lägga upp här ;) ) . Efter jag ätit min glass så bestämmer dom sig för att stänga av mig i några timmar så jag skulle få sova. Så dom stängde av mig klockan 4 på morgonen den 29 maj. Men dom kom ändå och kolla mig varje timma och då vaknade jag ju så jag fick inte så mycket sömn. Klockan 7 satte dom igång mig igen och värkarna började kraftigt nästan direkt. Vid 11 kom det in en ny läkare (kvinna) som skulle sätta en ny epidural på mig. Hon var lugn och började med att prata med mig och frågade hur det var och jag märkte hur hon lugna ner mig direkt, jag var ju livrädd för att ta den där igen. Men denna människa var underbar, hon var så försiktig att jag knappt märkte när hon stack eller när hon rörde i ryggen! Så efter en halvtimma hjälpte den och den hjälpte på båda sidorna så jag var så glad och så trött så jag tänkte att äntligen kan jag vila! Patrik satt i en fåtölj bredvid mig och jag försökte blunda lite, det var en sån skön känsla att inte ha så ont. Men jag kunde inte sova, jag hörde den där apparaten bredvid mig och så var det en annan som födde barn i rummet bredvid och hon hördes över hela förlossning. Men jag blev inte vidare rädd jag har ju sett på tv och alla skriker ju tänkte jag. Men då kom min barnmorska in och kolla så jag inte blev skrämd, det var ju trots allt snart min tur och så sa hon att dom flesta skriker inte, och så började hon förklara att man ska lägga trycket neråt inte i rösten. Klockan började närma sig 2 tiden nu och jag började känna av verkar igen så så länge fick jag "vila". Jag var så trött så varje gång det kom in någon så frågade jag om jag inte fick föda snart, o alla sa samma sak.. (du måste vänta på krystvärkarna). Jag ville inte vänta, jag ville bara få sova och slippa alla slangar runt mig och det där deprimerande rummet. Sen gick klockan ganska fort jag fick börja med lite lustgas vid 3 tiden och tog man för mycket så blev det helt plötsligt kul, jag minns att jag låg och flina och skratta åt mig själv så då gick tiden fort.
29 Maj 17:15 satte min krystvärkar äntligen igång, som jag väntat. Men när dom väl satte igång ville inte Ida ut, Det kom inte en extra Barnmorska som fick hänga sig på min mage, för att få ner henne mer. Jag skrek efter all hjälp som fanns, och hon satt beredd med saker men ville inte använda de riktigt än. Vid ca 17:30 försvinner jag och det jag minns är att Patrik står på ena sidan och är ledsen och hon som tryckte på min mage slår mig i ansiktet och ropar mitt namn. Jag var borta i enstaka sekunder och de var så otäckt jag var närmare döden än jag vad jag visste. Så så fort jag var med igen så hängde hon på magen och 17:41 kom våran vackra dotter ut.
 
3410 g - 50 cm
 
Jag får upp henne på bröstet en jätte kort stund innan dom tar henne för hon skriker inte, dom får ta henne till en kuvös och suga ur vatten ur lungorna så de var inte så allvarligt. Dom kommer tillbaka men jag får titta på henne igenom glaset. Fortfarande en sjuk känsla att man blivit förälder och att jag som var livrädd för att föda barn klarade det tillslut.

Efter en liten stund tog dom ut Ida och Patrik fick ta henne mot bröstet och blev skjutsad upp till neo i rullstol med henne i famnen medans jag blev lämnad med våran bm i det där dystra rummet. Då berätta min bm för mig hur nära jag var att försvinna. Hade jag fått lega i 3 timmar till så hade jag inte varit vid liv. Så tänker man att 3 timmar är ju lång tid men i den stunden är det inte lång tid kvar att leva. Då blev jag riktigt rädd, vad skulle hänt om jag försvann. Jag är riktigt glad över våran sjukvård som hjälpte mig att överleva detta!  När vi pratat färdigt kunde jag äntligen få sova. Och jag lyckades somna i 2 timmar sen kom Patrik ner med en sköterska från neo och fråga om jag orkade amma eller pumpa ut. Jag orkade inget, jag ville bara sova, men de kanske inte är kontigt eftersom jag inte sovit längre en 3 timmar i sträck dom senaste 50-60 timmarna. Så Patrik stannade hos mig en stund medans som gjorde läkarundersökning på Ida. Trots att hon var en månad för tidig så var hon som en fullgången och fullt frisk så vi tror dom hade räknat fel ;). Mellan 8-9 åkte Patrik upp och jag fick ligga kvar igen. Eftersom jag varit så sjuk så ville dom ha kvar mig en natt tänkte jag men jag hade fel. På lördagen frågade dom om jag kunde ställa mig upp och gå och väga mig, klart jag kan tänkte jag men de var inte lätt. När man legat ner i 40 timmar typ på bara snurra de till i skallen och jag fick sätta mig ner igen. Då bad dom mig att börja att sitta upp så mycket jag orkade så jag kunde få tillbaka cirkulationen i kroppen, sagt och gjort så satt jag typ hela lördagen, Patrik kom ner med Ida lite längre stunder och jag fick ha henne intill mig hela tiden, bästa känslan som finns!
 
Mina underbara <3
Även denna natt fick jag ligga kvar nere på förlossningen, Patrik fick återigen åka upp själv med Ida och jag blev så ledsen, allt jag ville var att få följa med och vara med dom hela tiden. Men jag fick sitta kvar och försöka pumpa ut mjölk så hon kunde få några droppar. Det var ett helvete att pumpa var 3dje timma 24/7 när man redan var så trött men allt för att hon skulle få nåt av mig. Vi låg och smsa med varandra och då fick jag denna bild som han tagit kvällen när hon föddes. Jag blev så rörd, världens bästa pappa <3
 

Sen somnade jag vid 9 den kvällen och bara vänta på morgon dagen så jag kunde få träffa henne igen. Så kom äntligen söndagen och jag fick hjälp att gå och väga mig, hjälp att duscha av mig och på eftermiddagen fick jag flytta upp till mina älsklingar.
Nu ska jag göra en lite kortare text om tiden där. När jag fick flytta upp kom det fortfarande folk och kollade mitt blodtryck och jag fick äta mediciner mot det i 1 veckas tid. Jag blev utskriven från bb på tisdagen och fick då med mig sprutor, Patrik skulle ta sprutor i mina lår i 14 dagar för att jag hade stor risk för proppar då jag legat ner så länge, han tyckte det var hemskt för jag är ju nål rädd och fick tårar efter varje stick, det pulserade ju en lite stund efter som var obehagligt. På fredagen 1 vecka efter Ida har fötts så fick vi åka hem men Ida blev inte utskriven för vi fick åka hem med sond för hon orkade inte amma och vi ville inte ge flaska. Så hon fick ha sond i ca 2 veckor här hemma men vi fick åka på återbesök 2 gånger i veckan för att se så hon gick upp i vikt.
 

Hon gick upp som hon skulle och jag fick igång amningen mer o mer, dock fick vi ta till ersättning på kvällarna för hon blev inte riktigt mätt. (jag hade inte mycket mjölk). Tiden efter gick ganska bra, dock fick hon kvällskollik så tiden innan hon blev 3 månader var riktigt tuff och jag mådde inte helt hundra heller. Som tur var hade jag världens bästa man som tog henne när han såg att jag inte orka trots att han skulle upp och jobba. Men den tiden behöver jag inte skriva om nu.
 
Summering av min fösta förlossning.
Tog 30 h från igångsättning tills hon var ute.
Ingen rolig första förlossning.
Det värsta men ändå det bästa jag varit med om.
Dom satte epiduralen fel så jag domnar bort i vänster höft och ben när jag överanstränger höfterna. I början kunde jag inte ligga på vänster sidan för jag fick så ont och det varade i 4 månader. Men nu har jag stärkt nedre ryggen så nu domnar de bara ibland.
Jag överlevde! 😃 
 
Bilder från sjukhuset!
Satt och frös mitt i natten!
 
Hon fick lite gulsot så hon fick sola i en o en halv dag. så tuff hon var och så stark tjej efter en sån tuff förlossning för både henne o mig.
 
Om 2 dagar fyller denna vackra tös redan 1 år och det känns sjukt. hur kan tiden gå så fort? Hon var ju nyss min bebis som låg bredvid mig. Hon kommer ju alltid vara min bebis hur stor hon än blir. Min stora "lilla" tjej som dom på neo kalla henne.
Kärleken till sina barn är den störta kärleken som finns och jag kommer alltid göra allt för henne.
Mamma älskar dig <3
 
 
Tack för att ni ville läsa om min förlossning. 
Hoppas jag inte skrämt upp er som inte fått barn än, men kom ihåg att ingen förlossning är den andra lik. Jag själv är inte värst rädd för att föda igen, det kan nog bara gå bättre efter den här! 😊 



 
Puuss / Frida
 
 
 

Love! <3

RSS 2.0